Med rädsla för såra eller/och bråk så undviker jag ibland att säga vad jag tycker, tror nog alla människor gör så ibland (undrar varför). Undvika att ta upp betydande saker så man går och drar på det och startar upp en ond spiral. Jag och min sambo har haft en sådan period men efter en underbar helg och ytterliggare 4 timmar i bilen med diverse samtalsämnen så kom äntligen det ämne som legat som ett infekterat sår. Som alltid så väntar jag att det ska göra ont och svida men icke. Med lätthet kom allt ut, känslor och tankar och hur jag i mina försök att lista ut saker och hitta rätt väg så har han själv provat på sitt håll. Det hela har istället för blivit bättre, helt enkelt blivit en nedgående spiral och i varje försök att finnas, stötta varandra så har detta blivit fel och man känt sig dålig och klumpig. Men som tur är.. så pratar vi med varandra, när det kommer så kommer all  skit och påhitt ut. Vi inser att vi är mer lika än vi tror och vi vill varandras bästa. Så nu än en gång påminner jag mig själv att våran relation inte är som någon annan jag haft, kanske det är för att vi är vuxna människor som tror på att man ska satsa på sitt eget bästa för då blir det i slutet det bästa för alla. Om såret är infekterat så måste det få svida, antingen med kniv eller sprit. Ett sår kan inte läka och sluta kännas om man inte tar tag i det. Visst jag säger inte att det inte gör ont men livet i sig själv blir så mycket bättre och lättare med lärdomarna med sig. Vi lever efter principen att vi har det bra och är lyckliga nu men allt kan ändras så njut av livet som är idag  Glöm inte kärleken för även om det är din eller den andres som tar slut en dag så är vi födda för att älska och det idag  

Jag önskar alla en trevlig dag!! KRAM   

 

Malin

3 april 2012 13:08

Åh, vad det där känns bekant, det som du skriver.

Jag håller ofta tyst när jag i många lägen VET att jag borde höja min röst och säga ifrån, en gång för alla. Jag menar nu inte direkt mellan mig och gubben, utan vad gäller andra medlemmar av familjen... Ingen nämnd, ingen glömd ;-)

Visst, det är lite skillnad mellan "familjen" och partnern, men i den bästa av världar så ska man kunna och/eller våga göra sin röst hörd i alla lägen -- och oavsett VEM man pratar med.

Tyvärr kan jag ofta känna mig överkörd och samtidigt som jag vet att det är mycket mitt eget fel, så kan jag lik f*rbaskat inte låta bli att tänka: "Fattar inte DE SJÄLVA att de håller på som de gör, hur KAN dem?!" Men men... Uppenbarligen funkar det inte så. ;)

Nä, man får försöka ta tjuren vid hornen och ta striden, fast det sitter väldigt långt inne ibland. Kul att du tog upp ämnet, något som jag själv funderar oerhört mycket på!

Kram och ha en fin dag! /Malin

http://cejasmatte.bloggplatsen.se

Kristina

11 april 2012 11:56

Det tog mig lång tid att kunna prata öppet med släkt och vänner, Tackar min vän Emma för att jag nu lärt mig att det är bättre säga som det är och vara ovän några dagar för i regel så inser man vad som är problemet och kan hitta tillbaka till varandra (man ska också våga be om ursäkt om man har fel och kunna ta en ursäkt) Går man tyst så blir det oftast bara värre (trycka ihop allt så till slut pyser det ut). När det kommer till karln och jag så är det våra förflutna som lärt oss massor och sen när vi träffades så hade vi inte ork att gå i gamla fotspår. Tror det var ödet som styrde oss ihop för allt fungerar så bra och jag mår verkligen toppen i denna relation, trygg till och med när man säger vad man tycker :D Nej tror det är bättre man säger vad man funderar på, behöver ju inte skrika ut första bästa tanken till omgivningen men om någon säger ngt som sårar eller gör en glad så säga det så alla vet vad man tycker/känner

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är trött och tröttare blir jag. Idag kom papper och jag borde inte bli förvånad men inser att de ljuger så de tror sig själv. Jag vet att vi hade skrivit ett arrende avtal men det var ju så förenklat mot det muntliga så jag sa nej vi har ett munt...

Tänk att man kan bli så glad och tro det bästa bara för att inse att det inte tog/tar slut. Kampen fortsätter och frågan är bara om man ska kämpa eller låta det vara och börja om på ett annat projekt. Jag har kollat men gäller ju att få med andra häl...

Att le är det så mycket begärt men när glaset rinner över för andra så säger de att de inte orkar. Själv kan jag le och gråta samtidigt, prata på som vanligt medan jag känner ångesten ta över och jag vet att när jag är själv så kommer jag ligga i f...

'Imorgon är det två veckor sedan ladugården med allt för många grisar brann ner.  Jag har varit chockad, arg, ledsen, förvirrad. Lidit av ångest och mardrömmar medan min sambos svårigheter  är 100 gånger värre. Han sliter med att han inte fick ut...

Vaknade tidigt och svårt att somna igen vid halv 4 så stel men så ringde telefonen och vi hade en gris lös.. blir så otroligt less ibland på dem men ser ett ljus. Ska ta tag i att söka mer mark för jag vill ha mina frigående i hägn istället för en be...