Jag är trött och less nu. Feber, huvudvärk och en massa måsten som jag inte orkar.

Vågar inte skriva vad jag tänker på fb eller säga hur jag känner inför människor, missuppfattningar är ju ett fakta över allt. Jag har fått höra hur jag inte är och hur jag är och jag känner inte längre igen mig själv. Jag vill gråta men haft svårt för det tills igår.. några få bokstäver på skärmen.. en mening.. R.I.P

Insikten att en vän jag haft som jag peppat, skällt på, kramat, däckat hos bråkat med, och som alltid funnits där med ett "hehe-he-"leende inte längre finns. Jag gråter.. men vill inte visa.. kännner skuld över att inte funnits där. Så egoistiskt.. att tänka att vi hade en av de bättre perioderna i mitt liv. Allt var skit men ändå så mådde jag så jäkla bra och det gjorde han för mig. Så många som inte finns där men som jag inte vågar ha kontakt med. Orkar och vill inte förstöra..

Och du ring inte och tala om för mig att jag mår dåligt, jag vet!