Att le är det så mycket begärt men när glaset rinner över för andra så säger de att de inte orkar.

Själv kan jag le och gråta samtidigt, prata på som vanligt medan jag känner ångesten ta över och jag vet att när jag är själv så kommer jag ligga i fosterställning och vilja dö. Så varför är det så svårt att ta in för många att utmattningssyndrom, depresion eller vad ni vill kalla det är så fruktansvärt. Du ler precis som det skulle gälla för ett bra liv. Jag skiter i pengarna eller att synas i tidningen. DET är bara ännu en sak som gör det värre, jag känner så falsk när orken tryter. "Vi har inte haft semester på.." Jag sitter och tänker på sista utlandsresan 2014, sista grejen som inte hade med jobb att göra... 

Fotar min mat, bra marknadsföring.. allt jag gör och bra marknadföring som det syns som.. Insåg för några dagar sen att det är menlöst vadjag har för kläder. När ska jag använda dem till det de ärköpta till. 

Människor mår dåligt och jag står där och försöker hjälpa 365 dagar om året. Mitt jobb är inte 40 timmar i veckan men just 365 dagar om året och på inte 1, 2 eller 3 jobb. Jag kallade mig hemtjänst men det är utbytt mot.. JOBB :( 

Jag hoppas verkligen att jag imorgon kan ta nya tag mot alla som sitter med sina JAG :(